Sök

Skygglappar och elefantöron



Efter Erik Lundqvists och min artikel (SVT Opinion Debatt 15/3) har vi mött hårt motstånd från arga människor som anklagar oss för att vara utrustade med ”skygglappar stora som elefantöron” och att vi håller fast vid ett ”pseudoskeptiskt” ältande vad det nu betyder. Sådana kommentarer visar hur viktigt det är att få stopp på polariseringen och få igång en klimatdebatt i värdig samtalston.  Den utveckling som innebär att medieprofiler, artister, kyrkan med flera gör egna tolkningar av vart klimatet är på väg baserat på mediernas kraftigt vinklade och ovetenskapliga budskap är mycket olycklig. Vi måste våga ifrågasätta och vi måste inse att vetenskapen aldrig gått eller går framåt genom handuppräckning.

Oavsett storleken på mina öron vågar jag reflektera över de svaga punkter som jag uppfattar att koldioxidhypotesens är behäftad med och jag framhärdar i att klimatmodellerna har stora brister.


En svaghet handlar om att mängden koldioxid i atmosfären enligt mätserien på Mauna Loa stiger betydligt långsammare än vad utsläppen av koldioxid från förbränning av kol, olja och gas stipulerar. Borde man inte med den insikten förkasta modellen och omformulera vad som styr ökningen av koldioxid i atmosfären? Istället hävdar IPCC att modellen likväl stämmer och att felen kan förklaras med förekomsten av stora och okända gömställen för koldioxid, så kallade sänkor. Men dessa sänkor har man ännu inte kunnat identifiera.  Detta skriver också Ole Humlum om i ”Klimaflaggellanterne, trollmannens kost og de 10 tankekors” från 2009.


Ytterligare svårigheter handlar om IPCC:s modell för havens upptag av koldioxid och hur man betraktar den kemiska jämvikten mellan atmosfären och haven. Är det inte så att varje gång en extra molekyl koldioxid upptas i atmosfären krävs att haven tar upp 50 gånger mer för att kemisk jämvikt ska kunna uppnås? Den sammantagna mängden extra koldioxid som krävs för att uppnå en fördubbling av atmosfärisk koldioxid borde därför vara enormt stor och överstiga vad som går att producera vid förbränning av alla kända resurser av kol, olja och naturgas. Vid jämvikt kommer det att vara proportionalitet mellan partialtrycket för koldioxid i luften över havet på den ena sidan och koncentrationen av koldioxid upplöst i de över vattenlagen, multiplicerat med en temperaturavhängig faktor. Vid stigande temperatur växer denna faktor relativt snabbt varför koncentrationen av koldioxid i havet minskar för att jämvikt ska upprätthållas, dvs. haven avger koldioxid till atmosfären. Dessutom antar jag att koldioxid hela tiden kommer att avlägsnas från havet genom utfällning som kalciumkarbonat, både oorganiskt och med hjälp av kalkartade organismer.  Därmed kan haven uppta ännu mer koldioxid från atmosfären. Denna process sker hela tiden och i vissa perioder av jordens geologiska historia har det byggts upp enorma mängder av karbonatbergarter. Enligt Ole Humlum skulle atmosfären kunna ses som ett kortlivat mellanlager för koldioxid, jämfört med mängden koldioxid i haven, på land och i jordens inre.


Sedan har vi frågan om skillnaden mellan den verkliga och den av IPCC stipulerade mängden koldioxid som släppts ut av människan. IPCC skrev att ökningen på drygt 100 ppm, från 280 till 380 ansågs komma direkt från mänsklig aktivitet och utsläpp av fossila bränslen. När nivån låg på 380 ppm (nu ligger den på drygt 400 ppm) utgjorde detta 26 % (100/380) av den totala mängden atmosfärisk koldioxid. Det påstås samtidigt att det går att fastslå mer exakt hur mycket koldioxid som faktiskt kommer från utsläpp från fossila bränslen och hur mycket som kommer från andra koldioxidkällor genom att utnyttja blandningsförhållandet mellan karbonisotoperna 13C och 12C. Isotopförhållandet visar att endast 5% (inte 26 %) av atmosfärens innehåll av koldioxid kommer från förbränning av fossila bränslen. Huvudparten av den antagna ökningen sedan 1850 ser i så fall ut att komma från andra källor än människans aktiviteter.


Elsa Widding

228 visningar1 kommentar

Frågor om beställningar, leveranser

och fakturor:

info@klimatkarusellen.se

Kontakta Elsa:

elsa@klimatkarusellen.se