Sök

Har politiken lämnat vetenskapen bakom sig?

Sveriges övergripande klimatmål är att nå noll nettoutsläpp av växthusgaser senast år 2045 och att därefter ha negativa nettoutsläpp. Detta långsiktiga mål kompletteras med ett antal etappmål. Klimatmålen och det planerings- och uppföljningssystem som regleras i klimatlagen (2017:720) utgör, tillsammans med Klimatpolitiska rådet, Sveriges klimatpolitiska ramverk. Det trädde i kraft den 1 januari 2018 efter att ha antagits med bred majoritet i riksdagen.


Men var finns den vetenskapliga dimensionen i allt detta? Vem eller vad säkerställer att målen revideras med hänsyn till ny forskning inom klimatområdet? Målet fossilfrihet bygger på rädslan att vårt bidrag av koldioxid i atmosfären leder till en icke önskad temperaturutveckling. Beslutsfattarna tror att vi människor genom koldioxid kan styra temperaturen. Att det förhåller sig på det sättet är långt ifrån klarlagt. Ändå tycks ingen politiker fundera på hur man kan ändra målet om fossilfrihet i ett läge där det visar sig att slutsatsen om koldioxidens påverkan på temperaturen är felaktig. Alltför många har blandat ihop vad som är politik och vetenskap och därmed vilseletts att tro på att en föregiven konsensus duger som grund för lagstiftning. Idag tar man i praktiken stora beslut på rena gissningar. Detta är märkligt! Det kommer ständigt nya rapporter, inte minst kring hur känsligt klimatet är för atmosfärisk koldioxid. Vissa av dessa rapporter skulle kunna ligga till grund för ett förändrat synsätt som handlar om hur akut frågan om koldioxid i verkligheten är. En nyligen publicerad rapport ”No Experimental Evidence for the significant anthropogenic climate change av J. Kauppinen och P. Malmi vid i instituitionen för fysik och astronomi i Finland pekar på de låga molnens stora betydelse för temperaturen. Rapporten är ännu inte peer granskad och det går därför inte med säkerhet att dra några långtgående slutsatser av resultaten. Likväl är det intressant att de två forskarna pekar på allvarliga brister i den senaste rapporten från IPCC, AR5 som får till följd att klimatkänsligheten kraftigt överskattas.