Sök

Fyra utmaningar för energipolitiken



I takt med att kärnkraften i Sverige avvecklas och användningen av el ökar (elbilar) är det högst sannolikt att Sverige, i likhet med andra länder, kommer att bli mer beroende av fossil energi, troligtvis gas. Problemet med en kraftfull utbyggnad av de ”förnybara” energikällorna, sol- och vindkraft, är att det saknas marknadsincitament som säkerställer tillräckligt mycket kraft i energisystemet när vinden inte blåser och solen inte skiner.


I Sverige finns det dock två vitt skilda uppfattningar. Ett läger ser det som nödvändigt att värna kärnkraften för att bidra till ett stabilt elsystem med låga utsläpp. Men enligt energiöverenskommelsen, som gjordes upp mellan sju partier 2016, fanns en målsättning att all elproduktion skulle vara förnybar vid ett bestämt årtal. Då fanns inget utrymme för kärnkraften, vilket är anledningen till att M och KD nu väljer att lämna överenskommelsen.


Ett annat läger, vindkraftsförespråkarna, ställer sig frågande till kostnaderna för kärnkraften och hävdar att vindkraften vida överträffar kärnkraften i lönsamhet. Man hänvisar till marknaden, även om denna fortfarande innefattar stora subventioner i form av gröna elcertifikat. Investerarna är inne på samma linje och därför ser vi just nu en kraftig utbyggnad av vindkraften i Sverige. Även politikerna, speciellt på den rödgröna kanten, hejar på utvecklingen och menar att några politiska hinder inte föreligger för den som vill satsa på den dyra kärnkraften. Men vad är då problemet med vindkraften och annan väderberoende kraft?


Det första allvarliga problemet med vindkraft är att tillgängligheten är betydligt lägre än för kärnkraft eller för annan baskraft, såsom vattenkraft, kolkraft eller gaskraft. Detta betyder i praktiken att man inte kan räkna med att vindkraften genererar el alla de timmar som elen behövs. Ett annat flexibelt kraftslag måste istället finnas tillgängligt för att generera el när vindkraften står still och det inte blåser. Svenska Kraftnät räknar med en tillgänglighet för vindkraft på 11 % av kapaciteten under 90 % av tiden. Tillgängligheten för kärnkraften är idag 86 %. För några år sedan låg den ännu högre. Går det då att ersätta kärnkraften i Sverige med vindkraft om man bara bygger tillräckligt mycket som ju incitamenten på marknaden styr mot? Svaret på den frågan är att det blir i praktiken omöjligt.


Om man exempelvis skulle få för sig att ersätta våra 10 000 MW kärnkraft med landbaserad vindkraft och räknar med Svenska Kraftnäts tillgänglighetstal, så måste man bygga närmare 90 000 MW vindkraft. Annars kan man inte vara säker på att få ut tillräckligt mycket el under alla de timmar som elen behövs, dvs. även vindstilla kalla vinterdagar. En så kraftig utbyggnad av vindkraften är direkt omöjlig av flera skäl. Ett av dem är att det hade behövts ett minst dubbelt så högt elpris för att räkna hem investeringarna eftersom flera verk hade tvingats stå still under blåsiga timmar för att inte överskrida 50 hertz på nätet. Ett extremt ineffektivt, dyrt och långt ifrån hållbart system för miljön.


Många skulle säkert avfärda ovan resonemang med argumentet att vi har goda exportmöjligheter till grannländerna och att vi har tillgång till flexibel vattenkraft. Det är sant att nya utlandsförbindelser ökar möjligheterna till handel med omvärlden och på så vis bidrar till försörjningssäkerheten. De utgör dock långt ifrån någon garanti mot att effektbrist uppstår, speciellt inte när det är system med stora inslag av väderberoende elproduktion som kopplas samman. Att befintlig vattenkraft skulle lösa problemet när kärnkraften avvecklas och nya kablar byggs från Norge är svårt att se. Svårt att förstå är också de politiska beslut som tillåter etablering av energislukande datahallar som dessutom subventioneras. Ur ett samhällskostnadsperspektiv blir det fel när politiker pratar om kostnaden för att investera i ett vindkraftverk isolerat och sedan jämför med kostnaden för kärnkraft. I vindkraftskalkylen bör man addera kostnaden för det kraftslag som ska producera el under alla de timmar då vindkraften står still. Kanske borde man också fundera över hur mycket av de ökade nätkostnaderna som bör adderas till vindkraftskalkylen.


Det andra allvarliga problemet handlar om våra elnät. Det talas sällan om att stamnätet för högspänning genom Sverige inte på långa vägar kommer att räcka till vid en ökad elektrifiering. Mångmiljardinvesteringar kommer att krävas och det tar lång tid att bygga. Det fysiska elnätet kräver en stabil grundspänning för att inte förstöra fysiska komponenter. En sådan stabilitet krävs också för att leverera el när effekttopparna inträffar samtidigt över landet t.ex. när kölden slår till på vintern eller när alla kommer hem från jobbet med elbilen och ska laga mat samtidigt. Det är i dagsläget endast kärnkraften som tillsammans med vattenkraften kan leverera en stabil grundspänning och stabilitet i näten på ett miljömässigt bra sätt. Att förespråka ett energisystem utan kärnkraft eller fossil energi försätter Sverige i en mycket allvarlig situation.


Som ett tredje problem kan nämnas solkraften som tillför el till systemet främst när den inte behövs, dvs. under sommarhalvåret när efterfrågan är liten. Elsystemet har redan idag problem med för mycket produktion under denna tid och det blir inte bättre när andelen solkraft ökar. Ur systemsynpunkt är därför en fortsatt utbyggnad av solkraft i Sverige, som leder till ett mer instabilt system, allt annat än angeläget. Det tar oss snabbare mot ett ökat fossilberoende i form av ökad gasanvändning. Varför donerar inte Sverige solcellslampor till alla i Afrika, som helt saknar elektricitet, istället för att lägga pengar på dyra subventioner till solceller? Där skulle en satsning på solceller göra stor skillnad för människor.


Det fjärde problemet handlar om att de politiska besluten kommer i helt fel ordning. Utan att ha tänkt igenom eller ens ha en aning om HUR energisystemet ska fungera i framtiden har politikerna bara bestämt att det ska vara förnybart. Men hur då? Är det inte ett rent önsketänkande? Man kan väl inte rimligtvis tro att marknaden, som har styrts politiskt med subventioner, ska ordna detta? Problemet är att det inte längre är en fri marknad. I och med införandet av certifikatssystemet så har den svenska elmarknaden blivit ett planekonomiskt system och sådana system har aldrig fungerat och kommer aldrig att fungera. De leder förr eller senare till växlingar mellan dyr överkapacitet och direkt brist och hela systemet blir instabilt. Med klimatet som argument har man ändå bidragit till att få in mer vindkraft. Detta har uppenbarligen känts både miljövänligt och politiskt rätt för våra politiker. Verkligheten ser annorlunda ut.


Sammanfattningsvis kan man säga att förhoppningarna om ett förnybart energisystem är mycket svåra att förverkliga. Brådskan att så snabbt som möjligt ställa om energisystemet kommer enligt min bedömning leda till ett beroende av gas. Med den energipolitik som regeringen idag bedriver kommer koldioxidutsläppen att öka istället för att minska.


Oavsett partitillhörighet och oavsett hur orolig man är för framtida klimatförändring måste energisystemet tas på betydligt större allvar. Målbilden måste vara ett fungerande system som levererar el under årets alla timmar och till en rimlig kostnad över tid. Tyskland med sitt ”Energiewende” borde ses som ett skräckexempel. Där har man investerat enormt mycket i förnybar energi till astronomiska summor. Men till vilken nytta? Resultatet har blivit mycket höga elpriser, en utbredd energifattigdom utan några radikala utsläppsminskningar. Det är nu viktigare än någonsin att våra politiker kan redogöra för hur energisystemet är tänkt att fungera i praktiken.


Elsa Widding civ.ing

Energianalytiker (tidigare Vattenfall och Regeringskansliet)

0 visningar

Frågor om beställningar, leveranser

och fakturor:

info@klimatkarusellen.se

Kontakta Elsa:

elsa@klimatkarusellen.se